Upptäck ditt drömliv
Tillåt dig ett litet ögonblick just nu att föreställa dig de kommande tio åren av ditt liv, i sin absolut fulla potential. Samtidigt kommer mer än tre av dessa år att utspela sig medan du sover.
För vi människor sover ungefär en tredjedel av våra liv. De flesta av oss vet detta, men jag undrar hur många av oss som faktiskt inser vilken ofta outnyttjad skatt drömmar och sömn kan utgöra för oss. För om vi har många år framför oss handlar det inte om “några bortglömda timmar här och var”, utan om åratal av våra liv som vi kommer att tillbringa någonstans mellan vakenhet och sömn , i drömmar, djupsömn, märkliga gränstillstånd och medvetandenivåer som de flesta av oss knappt har börjat utforska.
Vi går och lägger oss för att få våra åtta timmar, för att återhämta oss och för att orka med morgondagen. Vi mäter sömnkvalitet med våra tekniska prylar, försöker få till bättre kvällsrutiner, mörkare rum och svalare temperatur, och oroar oss när vi inte får tillräckligt många timmar. Allt det är förstås viktigt. Men sömnen blir lätt reducerad till något funktionellt, en sorts biologisk laddstation där kroppen repareras medan vi väntar på att “det riktiga livet” ska börja igen.
Men tänk om sömnen, och framför allt drömmarnas innehåll, också är en del av det riktiga livet?
Tänk om sömnen inte bara är platsen där vi återhämtar oss från våra vakna liv, utan också utgör en tillgång till delar av oss själva som är svårare att nå när vi är så distraherade i vaket tillstånd?
En verklighet övergår i en annan
Jag skulle vilja påstå att vi borde fascineras mer av vad som händer när vi somnar.
Varje kväll lägger vi oss ner, sluter ögonen och låter den värld som alldeles nyss kändes fullständigt självklar och verklig – försvinna. Rummet finns förmodligen fortfarande kvar omkring oss, kroppen ligger kvar i sängen, men vår upplevelse av verkligheten förändras.
Plötsligt kan vi befinna oss i ett hus vi aldrig sett förut och ändå veta att vi bor där. Vi kan prata med någon som varit död i tjugo år utan att reagera på det märkliga i situationen, flyga över en stad, gå vilse på en järnvägsstation som inte existerar eller känna en kärlek, rädsla eller sorg, så stark att känslan fortfarande sitter kvar i kroppen när vi vaknar.
Allt detta kan skapas av våra egna sovande hjärnor och sinnen, natt efter natt, utan att vi medvetet behöver göra någonting.
Och ibland händer något ännu märkligare. När vi mitt i drömmen inser att vi drömmer.
Klardrömmande
En klardröm, eller lucid dream, är en dröm där du blir medveten om att du drömmer, medan drömmen fortfarande pågår.
Du vaknar alltså inte ur drömmen, du vaknar i den.
Första gången man verkligen tar in den möjligheten är den nästan svår att greppa. Du kan ligga hemma i din säng med kroppen sovande och samtidigt uppleva en värld som känns helt verklig omkring dig, med vetskapen om att allt du ser just nu är en dröm. Riktigt coolt egentligen.
Och vad gör man när man vet att man drömmer? Man kan naturligtvis göra sådant som ofta förknippas med klardrömmar: flyga, resa till en annan plats, testa vad som händer om man går genom en vägg eller försöka träffa en viss person. Det lekfulla är en stor del av tjusningen.
Men ju mer jag läser om klardrömmande, desto mer intresserad blir jag av vad som händer om vi inte bara använder drömmen för att kontrollera den, utan för att utforska den?
Vad händer om du stannar kvar och frågar drömmen någonting? Om du mediterar? Möter något du är rädd för i stället för att fly från det? Vad händer om du frågar en drömfigur vem den är, ber drömmen visa dig något du behöver förstå eller helt enkelt står stilla och betraktar världen omkring dig med full vetskap om att den inte är fysisk?
Potentialen i ditt undermedvetna
Det här är en av anledningarna till att jag tycker att klardrömsexperten dr Clare Johnsons sätt att prata om drömmar är så himla intressant.
Johnson är författare och drömforskare och var den första personen i världen som tog en doktorsexamen (PhD) i klardrömmande, som ett kreativt verktyg. När hon pratar om sömn och drömmar gör hon det inte som om de vore ett “underhållande ämne vid sidan av det vanliga livet”, utan som en del av ett mycket större landskap av mänskligt medvetande.
Hon beskriver bland annat hur våra vakna sinnen ständigt fylls av intryck. Vi pratar, arbetar, scrollar, planerar, reagerar, oroar oss, löser problem och går vidare till nästa sak. Uppmärksamheten riktas utåt nästan hela tiden.
Men när vi somnar förändras förutsättningarna och den fysiska världen distraherar oss inte längre. Då kanske vi också lättare kan komma i kontakt med former av kreativitet, association, känslomässig bearbetning och självinsikt, som inte alltid tillåts samma utrymme när vårt vanliga, rationella dagsmedvetande är fullt upptaget av omvärlden. Och det är kanske därför en dröm ibland kan visa oss något om oss själva på ett sätt som tio timmars, eller flera års (!), tänkande inte lyckats göra.
Det hypnagoga tillståndet, precis innan du somnar
Det finns dessutom en del som jag tror att många människor har upplevt utan att ens veta att den har ett namn.
Det hypnagoga tillståndet, alltså när du håller på att gå från vaken till sovande. (Motsatsen kallas för det hypnopompa tillståndet, då vi håller på att vakna upp igen, efter sömn).
Under den här övergångsfasen, mellan vakenhet och sömn, börjar tankarna förlora sin vanliga logik. Du kanske ser korta bilder bakom ögonlocken, hör ett ljud som inte kom från rummet, känner som om du faller eller plötsligt får en idé som känns fullständigt självklar trots att du några sekunder senare knappt kan minnas den.
De flesta kvällar passerar vi rakt igenom det på väg mot sömnen utan att ägna det någon större uppmärksamhet. Men om vi börjar lägga märke till det upptäcker vi plötsligt att gränsen mellan vakenhet och dröm inte är en strömbrytare som slås av och på. Det är mer som en långsam övergång där verkligheten gradvis börjar förändras, och vi skiftar in till ett annat medvetandetillstånd.
Det finns mer av dig att upptäcka!
Jag kan inte svara på exakt vad drömmar är, men på något sätt tycker jag också om att inte veta.
Vi kan studera vad som händer i hjärnan när vi sover, undersöka REM-sömn, minne, känslobearbetning och de neurofysiologiska processer som följer olika sömnstadier. Samtidigt återstår den märkliga subjektiva upplevelsen, då vi natt efter natt kan träda in i världar som känns verkliga medan vi befinner oss i dem.
Jag tycker inte att vi behöver välja mellan vetenskap och mysterium, tvärtom.Ju mer vi lär oss om sömn och drömmar, desto märkligare blir det nästan att vi så länge har avfärdat drömmarna som nonsens och något obetydligt. Trots att alla människor drömmer, och har gjort detta genom alla tider.
För tänk om de kommande tio åren av ditt liv inte bara består av morgnarna du vaknar till, arbetet du går till, de vardagliga rutinerna, människorna du älskar, resorna du gör och besluten du fattar.
Tänk om en annan del av ditt liv också väntar på dig varje kväll när du sluter ögonen.
En del där gränserna för vad som anses vara möjligt ser helt annorlunda ut! Tiden beter sig annorlunda, du kan få tillgång till ditt inre universum, till en undangömd inre potential, till kreativitet, läkning, personlig och andlig utveckling och till vägledning.
Och det är just det som intresserar mig allra mest med Clare Johnsons sätt att se på sömn och drömmar. Hon beskriver sömnen som en möjlighet att komma närmare den intelligens och potential som finns inom oss, och drömmandet som ett sätt att få glimtar av ett inre universum som är så mycket större än den del av oss själva som vi möter i vårt vanliga, vakna tillstånd.
För vi är ju inte bara våra vakna jag. Under natten fortsätter vårt medvetande att skifta och förändras. Vi drömmer, minnen och känslor bearbetas, märkliga associationer uppstår och ibland får vi idéer eller insikter som vi aldrig hade kunnat tänka oss fram till på samma sätt under dagen. Och även om vetenskapen fortfarande inte kan svara på exakt varför vi drömmer, eller vad alla dessa upplevelser egentligen betyder, så vet vi åtminstone en sak: det finns en hel del av vårt inre liv som vi fortfarande inte förstår.
Och det är just därför jag menar att vi borde bli mer nyfikna på den delen!
På världarna som uppstår inom oss när vi drömmer, på gränslandet precis innan vi somnar, på möjligheten att bli medvetna mitt i en dröm och på allt det som vårt sovande sinne skapar utan någon som helst ansträngning från vårt vakna jag.
Här kan det finnas kreativitet, nya perspektiv och sådant som hjälper oss att förstå oss själva på djupet. Drömmar kan ibland låta oss se ett problem från ett helt annat perspektiv, eller möta känslor och delar av oss själva som vi annars inte alltid vågar, vill eller ger utrymme för.
För om vi ska tillbringa ungefär en tredjedel av våra liv sovande, varför skulle vi inte vara nyfikna på vad som faktiskt pågår under den tiden?
Det är den delen av livet jag menar när jag pratar om Drömliv.
Inte ett perfekt liv som väntar någonstans längre fram. Inte en vision av vem du borde bli eller allt du borde hinna skapa medan du är vaken. Utan ditt faktiska drömliv, det märkliga, kreativa och ibland fullständigt obegripliga inre liv som redan finns inom dig och som du återvänder till varje natt.
En del av ditt liv som kanske fortfarande till stor del är outforskad och som väntar på att upptäckas.