Du vet att du drömmer. Vad händer nu?
Jag har på sistone grottat ner mig allt mer i klardrömmar. Och missförstå mig inte här nu. Jag skulle absolut inte titulera mig som någon van klardrömmare, tvärtom. Jag kan bara minnas några enstaka gånger i mitt liv då jag, mitt under en dröm, faktiskt insett att jag drömmer. Och den känslan är ju riktigt häftig!
Men ju mer jag har läst och lyssnat på olika drömforskare och erfarna klardrömmare, desto mer har min bild av klardrömmande, eller lucid dreaming, förändrats.
Först tänkte jag, förmodligen som många andra, att en klardröm är en dröm där du upptäcker att du drömmer och därmed plötsligt kan göra sådant som annars är omöjligt. Flyga, andas under vatten, resa vart du vill, träffa vem du vill – ja, alltså förändra drömmen efter eget huvud helt enkelt.
Och ja, allt det där finns förstås. Men det visar sig vara början på ett betydligt större område.
För vad händer när vi börjar undersöka och utforska vår klardröm lite mer?
Vad händer till exempel om du pratar med människorna som redan finns där och de svarar något du inte förväntade dig? Kan du öva en fysisk färdighet medan du drömmer, trots att din fysiska kropp ligger stilla i sängen? Kan en återkommande mardröm förändras om du plötsligt inser att du befinner dig mitt i en dröm? Vad händer om du mediterar inne i en dröm? Och vad är det egentligen du pratar med om du ställer en fråga rakt ut i drömmen, och får ett svar?
Känner du, precis som jag, att det är precis sånt här smaskigt som gör att klardrömmande börjar låta riktigt intressant?
Vad är egentligen en klardröm?
En klardröm, eller lucid dream, är i sin enklaste definition en dröm där du blir medveten om att du drömmer medan drömmen fortfarande pågår. Du har alltså inte vaknat och din fysiska kropp ligger fortfarande och sover. Det är i själva medvetandet som någonting har förändrats.
Och om vi bara stannar här för en stund och fascineras lite över vad som faktiskt händer. För i vanliga fall, när vi drömmer “vanliga drömmar”, är vi helt uppslukade av dem. Allt som händer där inne känns rimligt, normalt och verkligt. Vi har köpt hela konceptet, så att säga, och det är den enda verklighet vi för tillfället känner till.
Vi kan till exempel träffa någon som varit död i tio år, plötsligt befinna oss i ett hus som aldrig har funnits, flyga rymdskepp eller upptäcka att vår bil kör baklänges genom ett köpcentrum utan att dra den ganska rimliga slutsatsen att vi kanske drömmer.
Nej för tusan, vi bara fortsätter.
Men alltså, hur fräckt är det inte då när vi mitt i en klardröm inser att vi drömmer? Att det vi nyss befann oss helt uppslukade av plötsligt avslöjas som en dröm. Och att den vanliga fysiska verklighetens regler inte längre behöver gälla på samma sätt.
Vi kan göra what the f’ck we want. Eller åtminstone försöka.
När jag plötsligt mindes mitt vakna liv, inne i drömmen
Och detta tycker jag är riktigt spännande. Jag var i natt med om en sådan dröm, en klardröm.
Och nu i efterhand slår det mig hur intressant det är att vi i klardrömmen verkar kunna ha tillgång till flera lager av medvetande eller flera “verkligheter” samtidigt.
I mitt eget drömexempel befann jag mig sittandes högt upp på några väldigt vingliga pallar, nära havet, och försökte hålla balansen. När jag började falla kom plötsligt insikten: Men vänta lite här. Jag drömmer ju!
Och ungefär där tycks jag ha blivit alldeles för exalterad över alla möjligheter. Jag började helt enkelt lösa mitt fall genom att flyga.
Jag hade under veckorna innan lyssnat mycket på bland annat Clare Johnson och Robert Waggoner, och läst om lucid dreaming, drömfigurer, meditation i klardrömmar, hur man kan rikta frågor till själva drömmen och hur våra förväntningar kan påverka det vi upplever.
Och allt det där mindes jag. I MIN DRÖM. Jag hade tillgång till mitt “vanliga”, vakna minne samtidigt som jag fortfarande befann mig inne i drömvärlden.
Det gick att flyga, men inte riktigt så obesvärat som jag kanske hade föreställt mig. Jag visste att jag kunde flyga eftersom jag visste att jag drömde, och ändå behövde jag fokusera och nästan få upp fart.
Det blev som en liten demonstration av någonting både Clare Johnson och Robert Waggoner ofta återkommer till: att den lucida drömvärlden tycks kunna vara starkt responsiv på våra förväntningar, föreställningar, intentioner och fokus.
Jag visste att gravitationen egentligen inte hade någon makt över mig där inne, men någon del av mig verkade fortfarande tro eller förvänta sig att den hade det.
Vad händer om man ställer en fråga till själva drömmen?
Och sedan kom jag på nästa sak jag hade velat prova.
Waggoner har efter många år av klardrömmande beskrivit hur han började rikta frågor inte bara till människorna i drömmen utan rakt ut i själva drömrummet. Han talar om en ”awareness behind the dream”, någon form av medvetenhet bakom drömmen, som han själv upplever att han ibland kommunicerar med.
Det betyder förstås inte att vi vet att en sådan fristående intelligens existerar, men som experiment tycker jag att det är oerhört intressant och spännande.
Så när jag blev lucid mindes jag även detta. Jag frågade universum vad det ville säga mig. Och det kom faktiskt någonting!
Framför mig uppstod något som liknade en “skärm” utan att egentligen vara en fysisk skärm. Bakgrunden var lila och framför mig fanns märkliga bokstäver och ord. Jag kunde läsa dem och började nästan skrika ut dem, som om jag försökte skicka tillbaka orden till mitt vakna jag så att jag skulle minnas allt när jag vaknade och kunna ta med mig detta “budskap” tillbaka.
Om inget annat kanske min man bredvid skulle kunna höra mig. Vad vet jag? 😊
Tyvärr fungerade det inte. Jag kunde inte minnas ett enda ord när jag vaknade. Och konstigt nog tycker jag nästan att det gör erfarenheten mer intressant.
För att vara lucid betyder uppenbarligen inte automatiskt att alla de funktioner vi förknippar med vårt vakna medvetande fungerar exakt som de gör när vi är vakna. Jag visste att jag drömde, jag kunde minnas saker från mitt vakna liv, jag kunde fatta beslut och tänka framåt. Samtidigt var jag fortfarande inne i drömmen och delar av mitt tänkande verkade fortfarande följa drömmens egen logik.
Jag hade alltså inte bara ”två verkligheter” tillgängliga samtidigt. Det verkade snarare som att olika sidor av mitt medvetande överlappade varandra på ett sätt som inte riktigt händer när jag är fullt vaken eller helt absorberad i en vanlig dröm. Och det där tycker jag är otroligt fascinerande.
När jag försökte hinna med exakt allt
Jag tror dessutom att jag själv gjorde ett ganska klassiskt misstag. Jag hade läst om så mycket spännande att jag ville göra allt i en och samma dröm: flyga, fråga, memorera, utforska och meditera. Helst samtidigt, tydligen.
Så när jag senare i samma klardröm kom på att Clare Johnson hade pratat om meditation under lucid dreaming försökte jag även det. Och då förändrades hela upplevelsen igen. För så fort jag tänkte ”meditation” fylldes allting av ett intensivt gult ljus med små glittrande eller sprakande delar i andra nyanser.
Clare Johnson har själv beskrivit hur hon i början satte sig i meditationsställning i sina klardrömmar innan hon insåg att hon egentligen inte behövde arrangera sin drömkropp på något särskilt sätt. Hon befann sig ju redan i en dröm, och intentionen kunde räcka. Hon beskriver också erfarenheter där den vanliga drömscenen fallit bort och ersatts av upplevelser av ljus, enhet och oneness.
Robert Waggoner beskriver andra, betydligt mer extrema upplevelser av blått ljus och tillstånd där den vanliga upplevelsen av honom själv som en separat person tycks ha förändrats eller upplösts. Flera år efter en sådan erfarenhet hörde han den tibetanske läraren Tenzin Wangyal Rinpoche tala om clear light inom tibetansk drömyoga och upplevde att han plötsligt fick ett språk för någonting han själv redan hade varit med om.
Det betyder förstås inte att mitt gula ljus var samma sak som Clares upplevelser, Waggoners blå ljus eller den tibetanska drömyogans clear light.
Jag vet inte vad det var. Det enda jag vet är att jag väldigt gärna vill prova igen.
Kanske handlar klardrömmande inte bara om kontroll
Det låter kanske motsägelsefullt, eftersom lucid dreaming öppnar möjligheten att göra sådant som annars är omöjligt. Men ju mer jag läser och ju mer jag själv får små glimtar av fenomenet, desto mindre lockad blir jag av tanken på klardrömmen enbart som en plats där jag ska kontrollera och skapa allt.
Jag blir mer intresserad av vad som händer om jag verkligen stannar upp, börjar utforska och upptäcka. Om jag tillåter mig att vara fullt närvarande istället för att, som nu, försöka hinna med hela klardrömsuniversum på en och samma natt. 😊
Alltså att vara tillräckligt medveten för att kunna påverka det som händer, men samtidigt också ha en öppenhet inför drömmen och allt dess innehåll.
Så den viktigaste frågan är kanske inte vad vi kan göra när vi vet att vi drömmer, utan vad vi faktiskt kan upptäcka när vi vet att vi drömmer, men ändå låter drömmen få överraska oss.